Försupen i förtvivlan
Kuvar jag mig
Klorna som klöser min själ
Sanningen som väger likt bly
Försvinner in i hörnet
Hos den grå massans gemak
Röken domnar mitt medvetande
Under korta stunder är jag fri
I korta stunder är jag fri
Fri från dessa jävlar
Jag förkastar dem alla
I sorlet hörs en röst
Bekant men ändå främmande
Den delar med sig av sin börda
Den tillhör mig
Känslan när jag lättar på mitt hjärta
Befriande men ändå skrämmande
Försupen i förtvivlad
Sanningen väger likt bly
Era jävlar
Jag förkastar er alla